47. Barbro af Geijerstam Sagnell

Barbro Sagnell, *1927-06-29 och +2000-08-30, dotter till tillsynslärare Josef Gabrielsson och Ebba Berggren. Gifte sig 1945-06-29 med Trond af Geijerstam, med vilken hon fick en dotter, och 1963 med civilingenjör John Rune Sagnell (*1924-04-30 +2010-05-17). Både Rune (SM5GQ) och Barbro (SM5BAG) var med tidigt i Frivilliga Radio Organisationen (FRO) som bildades efter 2:a världskriget. 

Barbro runt 1945

Hon var telegrafist och radiointresserad lotta under kriget och hade tjänstgjort som UK-signalist i flottan. Hon blev 1947 en av de första kvinnorna i FRO. Under perioden 1950-54 var hon förbundssekreterare i FRO och 1955-79 FRO distriktschef 5/öst. 

Holger Wibeck

På läger i Aspa nära Nyköping kom de i kontakt med Holger Wibeck från Strängnäs. Wibeck var pistolskytt och tränade FRO-arna i bl.a. telegrafiskjutning, att skjuta mot mål som plötsligt dyker upp samtidigt som telegrafimeddelanden tas emot och skrivs ned. På tidigt 50-tal, när vapenlagarna inte så hårda, var FRO-arna beväpnade. De deltog ofta som signalister i militära övningar för att träna samband.

Telegrafiskjutning

Under ett vinterläger i Ånn 1953 med patrullövning i fjällen ansvarade Barbro af Geijerstam för administrationen på huvudstationen på Högfjällshotellet i Storlien. Några år senare skulle major Reinhard Geijer bli chef för en evakueringsgrupp inom Stay-behind på samma hotell. Kanske var evakueringsgruppen aktiv redan 1953, med en annan "hotellchef"? Också Rune Sagnell var placerad på hotellet och ansvarade för radioförbindelserna under lägret. Den 19 februari 1953 skrev Aftonbladet om vinterlägret med anledning av att en FRO-patrull hade blivit överraskade av en kraftig storm och tvingats söka skydd under natten. 

Tronds far, Karl-Johan af Geijerstam, var organisationschef i Thule när Olof Palmes far och farfar var VD resp styrelseordförande i Thule, på 30-talet. Och 1958 var en Sven af Geijerstam konsultativt statsråd i Tage Erlanders regering, med ansvar för bygget av Riksbunkern i Bergsslagen. Någon gång i slutet av 50-talet skiljde sig Barbro och Trond af Geijerstam.

För att få licenstillverka och importera krigsmateriel från USA ville de ha garantier för att inte kommunister arbetade på på de berörda företagen. År 1960-61 slöts ett säkerhetsavtal med USA och från och med juli 1961 bröts Birger Elmérs Grupp B ut ur Fst/In och verksamheten flyttades från K1 till en villa på Lidingö. Avtalet krävde "särskilda arbetsuppgifter av tidigare ej förekommande art" (enligt bilaga till försvarsstabens anslagsäskanden för budgetåret 1961/62. Fst/Chefsexp 1960. Serie BI volym 54. KrA). Det är inte helt klart vilka dessa arbetsuppgifter var men Grupp B:s verksamhet hade antagligen sådana arbetsuppgifter. Grupp B:s registrering av kommunister ökade sedan kraftigt under ett par år för att sedan börja avta.

Den 10 september 1962 presenterade chefen för enheten 'Fst/In Barb', kapten Stjernswärd, en underrättelseplan för verksamheten vid kontraspionagedetaljen. Beteckningen 'Barb' lär syfta på "bearbetning" men ungefär vid denna tid bildades också Grupp Barbro med Barbro Sagnell som ledare. Både Grupp B och Grupp Barbro framstod för de som kom i kontakt med dem som samverkande med Säkerhetspolisen, som ibland fick skulden för deras verksamhet.

I början av 1963 överlämnades ett PM ("De ideologiskt omvända") från  Grupp B till Fst/Säk, som skulle kunnat vara en arbetsbeskrivning för säväl Grupp B som Grupp Barbro. Kapitlet "Konkreta åtgärder för att stoppa det kommunistiska hotet mot demokratin" innehöll punkterna:

1. Insamling och analys av alla kända förhållanden beträffande den öppna och underjordiska propagandan som kommunisterna genomför mot Sverige, belysande de vägar, medel och mönster, avslöjande de olika förklädnader som propagandan anlägger beroende på omständligheterna, registrerande och utvärderande dess utveckling och den effekt denna propaganda har.

2. Inregistrering av de kända kommunisterna på orten, deras namn,adress, yrke och födelseår.

3. Insamling av uppgifter på vilka som kan antas vara utbildade (i Sovjet, Satellitstat, Finland eller vid särskilda kurser i Sverige) eller redo till samhällsfarliga handlingar? Deltagit i arbetsbrigader?

4. Insamling av uppgifter på vilka utlänningar som är kommunister eller umgås med kommunister och om dessa arbetar tillsammans med svenska kommunister eller i separata grupper.

5. Insamling av uppgifter huruvida någon deltagit i de av kommunisterna anordnade resorna till öststaterna.

6. Insamling av uppgifter på om det finns någon kommunist som är på glid från partiet.

7. Kontinuerligt hålla vederbörande samhällsorganisation underrättad om arbetsresultaten.

Detta PM fanns fram till 1975 i Fst/Säk:s arkiv då det brändes.

Enligt 'Det grå brödraskapet' är det oklart vilka som skulle utföra insamlingen som beskrivs i punkterna, medan det står klart att det är fråga om en relevant beskrivning av Grupp B/IB:s arbetsuppgifter. Grupp Barbro skulle ha kunnat vara ett komplement till den insamling av persondata som, får man förmoda i så fall helt avskilt, skedde via de socialdemokratiska ombudsmännen.

Under samma tid som Grupp B formerades i enlighet med USA:s krav för ett säkerhetsavtal så intrigerade Jan Rydström och Birger Elmér mot T-kontorets chef Thede Palm som ansågs vara mindre samarbetsvillig av MI-6, och hans T-kontor ersattes senare av Elmérs IB och Rydströms ÖEB. 

FRO-stämman på Väddö 1966 (Barbro Sagnell längst till vänster)

FRO-stämman på Väddö 1966 fick besök av bl.a. chefen för armén, generallöjtnant Carl-Erik Almgren och chefen för Luftvärnets Stridsskola, överste Carl Herlitz. 

FRO tränade samband i många olika sammanhang, och hade hand om säkerhetstrafiken under Getingloppet 1967 med en basstation på Understen.

Barbro Sagnell 1967 på Understen

Det finns flera uppgifter som visar att en Barbro var ledare för en grupp i Stockholm som bedrev spaningar på "rikets fiender" men också två uppgifter som menar att denne Barbro var ledare för en rikstäckande organisation med flera grupper. Sydsvenska Dagbladet lördagen den 11 september 1971 intervjuades en person som sa sig vara Barbrogruppens chef i Malmö:

Mannen har i 5 år varit gruppledare i Malmö, men hoppade av natten till lördagen och gick under jorden i annat land. Han upplyser att han stått under kommando av högkvarteret i Stockholm, där en kvinna med namn "Barbro" utövar högsta chefskapet omgiven av ett par pålitliga män. Rörelsen är spridd över hela landet och målsättningen är att bekämpa allt "sjukligt" som hotar rikets säkerhet; narkotikahandeln, sexklubbarna, spelhålorna och politiskt spel bakom kulisserna. (...) "Grupp Barbro" uppges ha existerat i omkring 10 år. Överledare är en kvinna med namn Barbro, knappt 50 år gammal med vinnande sätt, gediget gift och bosatt i större Älvsjövilla. Där hålls täta stormöten men alltid i form av glättiga parties. I mindre grupper drar man sig tillbaka för att diskutera allvarliga saker, nya uppdrag etc. Chefens närmaste man är reservlöjtnant, men har också ett respektabelt civilt yrke.
- Anmärkningsvärt många av rörelsens kuggar är reservofficerare och polismän, men där finns de flesta yrken representerade - huvudsakligen servicefolk, som är vana att frottera sig i alla tänkbara kretsar. Vi har åtskilliga kypare och taxichaufförer. 

Den förre IB-agenten Donald Forsberg har också uppgivit att Grupp Barbro var en del av totalförsvaret och även en del av Stay-behind.

Tidningsartiklarna om Barbro i september 1971 kom sig av att Åke Ortmark då gav ut sin bok 'Maktens redskap' där han redovisar ett möte med en kvinna som han stött på i inofficiella underrättelsekretsar:

Barbro är ett bastant fruntimmer. Hon är kraftig, tuff, auktoritativ, humorfri och starkt misstänksam mot allt som luktar socialdemokrati, socialism och kommunism. (...) Barbro har till en del valt tämligen kuriösa medarbetare. Man vet inte om man ska kalla dem blomkvistare, mytomaner eller fantaster. Somliga individer skulle förmodligen ha utsikter att få ett sjukintyg av en psykiater, de flesta har en romantisk dragning till vapen, uniformer och krigsmakt.

Barbro och hennes grupp spanade på knarkare och andra och sades ha upprättat register med personer, även regeringsmedlemmar, bl.a. från namnförteckningar som de kommit över genom att göra inbrott. De skulle också förfoga över vapen.

Säkerhetspolisens chef Hans Holmér dementerade direkt att det fanns någon sådan grupp som Ortmark hade beskrivit, men i januari 1975 sökte en kvinna upp Olof Frånstedt, chef för Säkerhetspolisens avdelning för kontraspionage:

Hon presenterade sig som Barbro. Inget mer. Inget efternamn, även om jag redan kände till det. Hon förklarade att hon kommit för att ge mig och Säpo information om vissa aktiviteter som hon och några andra personer ägnade sig åt. (...) Hon var välväxt, inte kraftig utan välväxt, och jag bedömde att hon var i 40-45-årsåldern. Hon var till karaktären vad jag vill kalla för en befälsmänniska. Hon hummade inte utan tog plats i rummet med en slags självklarhet och pratade klart, redigt och tydligt. (...) Jag gjorde några noteringar från mötet med Barbro och skickade dem, tillsammans med hennes egen rapport som var på ett par A4-sidor, till Lauritz Roupé som var chef för rotel B1, terroristroteln, för vidare hantering. Några månader senare, den 15 juni 1975, kom kriminalassistenten Israelsson på rotel B1 till mig för återrapportering av Barbro-ärendet. Han hade då sällskap av IB-mannen Klas Wikland. Det var ingen lång föredragning som Israelsson gjorde, han ville bara ge signalen att man inom roteln gått igenom och undersökt ärendet. Och att det fanns substans i det Barbro hade berättat - annars hade man för övrigt bara lagt det åt sidan. Nu ville man informera om att man följt upp ärendet och att det fanns kontakter mellan gruppen, eller grupperna, och IB.

När IB avslöjades hösten 1973 avslöjades samtidigt Elmér och hans operative chef Bo Anstrin, och örlogskapten Klas Wikland ersatte Anstrin som operativ chef i den omorganisation som 1974 bildades med namnet Gruppen för gemensamma underrättelser (GBU). Vid IB-avslöjandet framkom att Anstrin tillsammans med andra IB-män gjort inbrott för att stjäla namnförteckningar och andra dokument, att han givit tillstånd till att flygplan i reguljär trafik bombhotats, och man kan förmoda att Wikland ärvde Grupp Barbro av Anstrin.

Vad Grupp Barbro gjorde efter besöket hos Frånstedt är mestadels okänt, men de ska ha tränat radiosamband tillsammans med Föräldraföreningen mot narkotika och Stay-behind. Och de ska ha varit aktiva i Stockholms City kvällen då Olof Palme mördades. 

Barbro af Geijerstam 50- eller 60-talet

Barbro Sagnell hade någon form av chefsjobb på Siemens-Elema i början av 70-talet  och hävdar att hon "avslutade alla FRO-aktiviteter" 1979. Barbro tycks ha varit en duktig ledare och organisatör, som var framåt och hade ett vinnande sätt. Ett exempel på initiativkraft och mod som det berättas om på FRO, är när hon räddade ett kvinnligt konditoribiträde som på 50-talet blev antastad av en onykter man. Barbro hade gått fram till mannen, stuckit armen under hans arm och sagt: "Du, kom så går vi". Mannen hade följt med ut men väl utanför hade hon sprungit in i en park och hoppat över staket. Mannen hade sprungit efter men hade fallit pladask på staketet.

FRO hade från start åtagande för och samarbete med hemvärnet. År 1976 beslutade FRO-stämman om en långsiktig utvecklingsplan för samarbetet och på 80-talet var detta FRO:s huvuduppgift.

Källor:

'Frivilliga Radio Organisationen 50 år', redaktör Olle Kandell

'Maktens redskap' i kapitlet "Säkerhetspolisen", Åke Ortmark

'Spionjägaren del 2', kapitel 19, Olof Frånstedt

'Det grå brödraskapet" i kapitel 6 - SOU 2002:92 

------

Kommentarer från socialdemokratiska ministrar (Expr 710912) efter Åke Ortmarks avslöjande av Grupp Barbro:

Detta är självklart något som omedelbart måste undersökas och kartläggas. (...) Sammanslutningar av den art det här uppges vara fråga om - och som dessutom har vapen - är klart olagliga. Det hela låter dock lite luftigt. Justitieminister Lennart Geijer. 

Det går så mycket rykten. (...) Om det förekommit sådan verksamhet hade jag säkert fått rapporter från polisen. Men detta måste vara rena fantasierna. Inrikesminister Eric Holmqvist.