Det finns nog de som menar att det är bra med global uppvärmning. Svante Arrhenius själv tänkte att vi skulle kunna skjuta på nästa istid genom att använda fossila bränslen. Hans formel
T2-T1=C*ln(K2/K1)
visar att om K2/K1=2 (fördubbling av koldioxidhalten) så ökar temperaturen (T) med en viss del kallad klimatkänsligheten. Enligt IPCC är uppskattningen av klimatkänsligheten 3,0±1,5 grader.
Från 1970 (325 ppm) till 2020 (410 ppm) har medeltemperaturen stigit med ungefär en grad. Arrhenius formel ger då
1=C*ln(410/325) vilket ger C=4,305
Vilket i sin tur ger klimatkänsligheten
Tcs=4,305*ln(2/1)=2,98 °C
Man vet att den varierade solinstrålningen styrt istiderna i miljoner år och att dessa variationer beror på jordens komplicerade rörelser kring solen. Milankovitch kunde beräkna förändringarna både framåt och bakåt i tiden:
Den svarta kurvan visar solinstrålningen som har sjunkit sedan 5.000 år sedan och kommer att sjunka i minst 60-70.000 år till. Det är en jämförelsevis liten dipp men skulle innebära mycket is i Norrland och flera grader lägre medeltemperatur.
Om vi låtit vetenskapen styra, i stället för vinstintressena, så skulle det varit tänkbart med utsläpp av koldioxid så att medeltemperaturen påverkats uppåt med en grad per tio tusen år. Det hade varit en mild påverkan på klimat och natur som skulle gett oss jämt och stabilt klimat i flera hundra tusen år.
Vad som skulle ha hänt ytterligare några hundra tusen år framåt när maximal solinstrålning förväntats är oklart.
Vad vi skulle kunnat experimenterat med, en höjning med en grad på tio tusen år har vi nu bränt av på 50 år. Och fortfarande används mer fossilbränsle varje år än året innan, vilket betyder fortsatt temperaturhöjning med ungefär 0,2 grader per decennium.
