Vasa Real låg på Dalagatan nära Vasaparken. Jan Guillou gick där och senare också Christer Pettersson. Om Jan Guillou har jag hört att han vid den tiden var ledare för ett gäng ungdomar som snattade på Åhléns. Christer Pettersson brukade skolka och gå Dalagatan söderut mot Norra Bantorget. Där gjorde han ärenden åt en grupp hälare och blev introducerad i Stockholms undre värld. Jag gissar att det var känt bland vissa elever på Vasa real vart man skulle söka sig för att tjäna oärliga pengar och att den här gruppen av tjuvar, hälare och dynamitarder, som höll till vid Norra Bantorget och Stockholms Central, också hade kontakt med personer som Sigge Cedergren.
Reine Jansson är känd genom förundersökningen mot Christer Pettersson som Sigge Cedergrens oansenliga vän, som varken hade fast anställning eller fast boende. Enligt Reine var dock Oxen hans och Sigges gemensamma klubb. Och Reine var enligt uppgift spindel i ett nät av langare som sålde amfetamin till de langare som sålde till slutkonsumenter. Jag gissar att Sigge var en sån langare under Reine. Det fanns också en grupp kvinnor runt kvarteren vid Malmskillnadsgatan och Regeringsgatan, som uppträdde som prostituerade men som sålde amfetamin i relativt stora partier. När en langare kom för att köpa narkotika låtsades han vara sexköpare och kvinnan hoppade in i bilen, sålde narkotikan och blev avsläppt på andra sidan kvarteret. Det vanliga var att prostituerade gick på gatan tills de fick ihop pengar till narkotika och narkotikaspanare hade ingen anledning att tro att de här kvinnorna stod där med fickorna fulla av narkotika.
 |
Christer Pettersson och Reine Jansson utanför Sigge Cedergrens
port på Tegnérgatan 16. Bilden är tagen av spanare i en lägenhet
mitt emot Sigges lägenhet, ungefär vid tiden för mordet.
|
Reine uppgav för polisen att han bodde inneboende hos olika personer men han hade en mer fast bostad i Täby. Hans ekonomiska situation var lite säregen. Uppenbarligen drog han in stora penningsummor men brukade ändå betala för tjänster med narkotika. Dock hade han aldrig narkotika på sig utan den som skulle ha betalt kontaktade någon av langarna under honom, t.ex. någon av de "prostituerade". Här anar jag välorganiserade sambandsfunktioner och någon form av finansieringsverksamhet. Det är inte omöjligt att Reine, som upplevdes som en lågmäld auktoritet och något av en gammaldags gentleman, arbetade för någon illegal underrättelseverksamhet, kanske CIAs Stay Behind?
Christer Pettersson syntes beundra Reine och antog tydligt en underordnad roll när de var tillsammans. Det amfetamin som Sigge varje månad gav bort till Christer var troligen betalning för torpedtjänster åt Reine. Christer hade rykte om sig att vara en mycket farlig person som hade dödat flera personer, däribland sin egen far. Reine omgav sig med ungdomar, s.k. maskotar. De gjorde ärenden och fick betalt med narkotika. Christer hade nog i sin ungdom varit maskot åt Reine, som kanske haft kontakt med gruppen av hälare som brukade hålla till vid Norra Bantorget?
En kvinna som var receptionist på Industriförbundet och bodde på Söder hade i mitten av 80-talet problem med en granne som bodde ovanför och som kallades för "Frasse". Det var ofta slagsmål och skrik från lägenheten. Hon försökte få honom vräkt genom att börja bygga upp ett "case". En tid efter mordet på Olof Palme var det en person som ville komma in i porten när hon skulle gå ut. Hon frågade efter hans ärende och han sa på engelska med särpräglad accent, att han skulle besöka sin vän "Frasse". I händerna hade han matkassar och under ena armen hade han ett basebollträ. Efteråt kände hon igen mannen som den sydafrikanska agenten Antony White. Han hade dagarna innan setts i Säpos lokaler på Kungsholmen av en anställd på Säpo. Några veckor innan mordet på Palme hade ANC haft kongress i Stockholm och en grupp sydafrikanska agenter hade bevakat detta. Det finns en uppgift från Sydafrika att man utrett ifall deras egna agenter hade varit inblandade i mordet och kommit fram till att så var fallet. Antony White skulle av utomstående ha betalats för att mörda Palme och haft hjälp av ett antal andra agenter, däribland Craig Williamson. Antony White och Craig Williamson var bekanta med Bertil Wedin som hade varit anställd av Peter Wallenberg och på Industriförbundet. Peter Wallenberg hade varit verksam i Sydafrika på 70- och 80-talet.
Kvinnan som bodde under "Frasse" fick efter en tid besök av PG Vinge i receptionen. Vinge var också anställd på Industriförbundet och han valde ut en glasstatyett som fanns där i en monter och uppdrog åt kvinnan att skicka den till en adress i Sydafrika. Statyetten föreställde en man med en hammare i handen. Hon hade ännu inte känt igen Antony White och satte vid det tillfället inte händelserna i samband med varandra. I sin tvist med "Frasse" fick hon så småningom reda på att denne bodde i en lägenhet som tillhörde Lillemor Östlin, som i början av sjuttiotalet varit älskarinna till justitieminister Lennart Geijer och vän med Doris Hopp.
Doris Hopp hade drivit koppleriverksamhet i en våning i Stockholm med minder- och underåriga prostituerade, en av dem dotter till en polis. Våningen ovanför disponerades av en annan polis som hyrde ut den till personal från USAs ambassad. Rikspolischefen, tillika hemlig toppman i Stay Behind, påstod i ett PM till Olof Palme att bl.a. Lennart Geijer och Torbjörn Fälldin hade varit kunder till Hopp. Efter Palmes död har det också påståtts att Olof Palme själv var kund.
Jan Guillou och Elisabeth Langby var avlönade av "Hemliga byrån" för att driva Harvardfrågan mot Olof Palme. Annie Fernberg var en jurist som förekom i brottsregistret och som några år tidigare varit tillsammans med Sigge Cedergren. Hösten 1985 fick hon en tillfällig anställning på länsrätten i Stockholm som förste notarie och blev placerad på rotel 21, den rotel som handlade Olof Palmes Harvardärende. Under mordkvällen raderades ärendet från länsrättens datorer. En tid efter mordet fick hon sluta och påbörjade i stället en AMU-kurs. Såväl Annie Fernberg som Sigge Cedergren och Reine Jansson befann sig mycket nära Tunnelgatan när Olof Palme mördades. Natten efter mordet tillbringade Reine Jansson på en adress nära FRA.
Enligt Ulf Lingärde fick "Hemliga Byrån" tillgång till Säpos register över vänstersympatisörer i samband med att Vinge tvingades avgå som Säpochef när Olof Palme blev statsminister. Lingärde var själv med och datoriserade registret. Såväl "Hemliga Byrån" som Medborgarrättsrörelsen (MRR) styrdes av Sture Eskilsson på Timbro. MRR hade startats av Lundanazisten Gustav Petrén, som i början av sjuttiotalet hindrades från att bli Justitieombudsman av regeringen Palme. Medlem i MRR var advokat Lennart Hane, som var nära lierad med nazisten Karl-Göran Edquist Borgenstierna, som var bombmannen Lars Tingströms stora förebild. Lars Tingström var vän med Christer Pettersson som en tid hade bott hos Tingström i hans hus på Ingarö i Stockholms skärgård. Borgenstierna var troligen engagerad i någon gren av Stay Behind.
I ett uthus med kodlås på Tingströms tomt fanns en saxhiss ned till ett 50 kvm stort underjordiskt rum med kläder hängande som i en teatergarderob. CIA-agenter skulle i princip, i skydd av mörkret, kunnat ta sig in i garderoben och välja ut passande kläder för uppdrag i Östeuropa innan de via motorbåt och ubåt transporterades bakom järnridån. Det hade varit mycket indiskret att uppträda i västerländsk klädsel.
Det finns många möjliga kontaktytor mellan rövarna på Oxen och personer som hatade och förföljde Olof Palme. Säkerhetstjänster och underrättelsetjänster kan anas i sammanhanget, precis som misstänkt korrumperade poliser som Thure Nässén och sedlighetspolisen på Östermalm, Dan Klöfverskjöld. Det var Klöfverskjöld som i september 1985 frågade sportskytten Lars-Kristian Bergh om denne kunde åta sig att skjuta Olof Palme.
Mårten Palmes flickvän, som hade stort inflytande på bioplanerna, gifte sig efter mordet med Odd Eiken som också han varit verksam på "Hemliga Byrån".
