torsdag 2 maj 2019

51. Climate is a self-regulating system

No one doubts that the level of carbon dioxide has increased since the 19th century or that this leads to increased global average temperature, measurements and observations in ice and sea sediments show this. But measurements also show that there are natural fluctuations of more than 100 ppm and that nature and the atmosphere is a self-regulating system. The ice sheet builds up at Ice Age and when the temperature rises, the melting ice cools down the increasingly heated seas and works a bit like a thermostat in an ordinary car. Ocean currents change the direction because of temperature changes and if the North Atlantic Current of the Gulf Stream were to end, there would be several degrees colder in the Nordic and British islands, which would counteract the melting of the Arctic ice.
Increased temperature in the oceans leads to stronger low pressure with increased cloudiness and stronger winds. The cloud formation shields the earth from the sun radiation, which inhibits the warming. And the winds bring up dust in the atmosphere, which also filters away energy from inhalation. Along with smoke from the increased number of forest fires from areas with prolonged drought.
There are many self-regulating mechanisms like these. But the deeper and more extensive low pressures will also lead to destruction and flooding. While forests and settlements will be burned down in the hinterland and in high-altitude terrain, floods on rivers and coasts will drowning crops and settlements and destroy drinking water resources. And then the darkness comes. The clouds and dust shield of the earth may after a long cooling process end up with a new Ice Age. Which would be needed as the ice since the mid of the 19th century has melted at an ever increasing rate. And inland ice is not only temperature regulating but a vital freshwater resource.
The current level of carbon dioxide in the atmosphere corresponds to a global temperature rise of about 15 degrees Celsius. But this will not mean that we will avoid cold winters and get tropical summers with warm, comfortable nights. Rather, on the contrary, the energy supplement would largely consist of different forms of destructive kinetic energy. In the end, the temperatures will fall and the winds will slow down and eventually the shielding cloud and dust layers will dissolve and the sunshine will once again reach the earth's surface. And a new, more stable climate era starts with new ice resources.

Wikipedia.
Wikipedia
Now, compare with this: 
24:21  For then shall be great tribulation, such as was not since the beginning of the world to this time, no, nor ever shall be.
24:22  And except those days should be shortened, there should no flesh be saved: but for the elect's sake those days shall be shortened. 
24:29  Immediately after the tribulation of those days shall the sun be darkened, and the moon shall not give her light, and the stars shall fall from heaven, and the powers of the heavens shall be shaken: (St Matthew) 
13:19  For in those days shall be affliction, such as was not from the beginning of the creation which God created unto this time, neither shall be.13:20  And except that the Lord had shortened those days, no flesh should be saved: but for the elect's sake, whom he hath chosen, he hath shortened the days. (St Mark)
21:25  And there shall be signs in the sun, and in the moon, and in the stars; and upon the earth distress of nations, with perplexity; the sea and the waves roaring;
21:26  Men's hearts failing them for fear, and for looking after those things which are coming on the earth: for the powers of heaven shall be shaken. (St Luke)

fredag 26 april 2019

50. Miljön kring rövarna på Oxen


Vasa Real låg på Dalagatan nära Vasaparken. Jan Guillou gick där och senare också Christer Pettersson. Om Jan Guillou har jag hört att han vid den tiden var ledare för ett gäng ungdomar som snattade på Åhléns. Christer Pettersson brukade skolka och gå Dalagatan söderut mot Norra Bantorget. Där gjorde han ärenden åt en grupp hälare och blev introducerad i Stockholms undre värld. Jag gissar att det var känt bland vissa elever på Vasa real vart man skulle söka sig för att tjäna oärliga pengar och att den här gruppen av tjuvar, hälare och dynamitarder, som höll till vid Norra Bantorget och Stockholms Central, också hade kontakt med personer som Sigge Cedergren.

Reine Jansson är känd genom förundersökningen mot Christer Pettersson som Sigge Cedergrens oansenliga vän, som varken hade fast anställning eller fast boende. Enligt Reine var dock Oxen hans och Sigges gemensamma klubb. Och Reine var enligt uppgift spindel i ett nät av langare som sålde amfetamin till de langare som sålde till slutkonsumenter. Jag gissar att Sigge var en sån langare under Reine. Det fanns också en grupp kvinnor runt kvarteren vid Malmskillnadsgatan och Regeringsgatan, som uppträdde som prostituerade men som sålde amfetamin i relativt stora partier. När en langare kom för att köpa narkotika låtsades han vara sexköpare och kvinnan hoppade in i bilen, sålde narkotikan och blev avsläppt på andra sidan kvarteret. Det vanliga var att prostituerade gick på gatan tills de fick ihop pengar till narkotika och narkotikaspanare hade ingen anledning att tro att de här kvinnorna stod där med fickorna fulla av narkotika.

Christer Pettersson och Reine Jansson utanför Sigge Cedergrens
port på Tegnérgatan 16. Bilden är tagen av spanare i en lägenhet 
mitt emot Sigges lägenhet, ungefär vid tiden för mordet.
Reine uppgav för polisen att han bodde inneboende hos olika personer men han hade en mer fast bostad i Täby. Hans ekonomiska situation var lite säregen. Uppenbarligen drog han in stora penningsummor men brukade ändå betala för tjänster med narkotika. Dock hade han aldrig narkotika på sig utan den som skulle ha betalt kontaktade någon av langarna under honom, t.ex. någon av de "prostituerade". Här anar jag välorganiserade sambandsfunktioner och någon form av finansieringsverksamhet. Det är inte omöjligt att Reine, som upplevdes som en lågmäld auktoritet och något av en gammaldags gentleman, arbetade för någon illegal underrättelseverksamhet, kanske CIAs Stay Behind?

Christer Pettersson syntes beundra Reine och antog tydligt en underordnad roll när de var tillsammans. Det amfetamin som Sigge varje månad gav bort till Christer var troligen betalning för torpedtjänster åt Reine. Christer hade rykte om sig att vara en mycket farlig person som hade dödat flera personer, däribland sin egen far. Reine omgav sig med ungdomar, s.k. maskotar. De gjorde ärenden och fick betalt med narkotika. Christer hade nog i sin ungdom varit maskot åt Reine, som kanske haft kontakt med gruppen av hälare som brukade hålla till vid Norra Bantorget?

En kvinna som var receptionist på Industriförbundet och bodde på Söder hade i mitten av 80-talet problem med en granne som bodde ovanför och som kallades för "Frasse". Det var ofta slagsmål och skrik från lägenheten. Hon försökte få honom vräkt genom att börja bygga upp ett "case". En tid efter mordet på Olof Palme var det en person som ville komma in i porten när hon skulle gå ut. Hon frågade efter hans ärende och han sa på engelska med särpräglad accent, att han skulle besöka sin vän "Frasse". I händerna hade han matkassar och under ena armen hade han ett basebollträ. Efteråt kände hon igen mannen som den sydafrikanska agenten Antony White. Han hade dagarna innan setts i Säpos lokaler på Kungsholmen av en anställd på Säpo. Några veckor innan mordet på Palme hade ANC haft kongress i Stockholm och en grupp sydafrikanska agenter hade bevakat detta. Det finns en uppgift från Sydafrika att man utrett ifall deras egna agenter hade varit inblandade i mordet och kommit fram till att så var fallet. Antony White skulle av utomstående ha betalats för att mörda Palme och haft hjälp av ett antal andra agenter, däribland Craig Williamson. Antony White och Craig Williamson var bekanta med Bertil Wedin som hade varit anställd av Peter Wallenberg och på Industriförbundet. Peter Wallenberg hade varit verksam i Sydafrika på 70- och 80-talet.

Kvinnan som bodde under "Frasse" fick efter en tid besök av PG Vinge i receptionen. Vinge var också anställd på Industriförbundet och han valde ut en glasstatyett som fanns där i en monter och uppdrog åt kvinnan att skicka den till en adress i Sydafrika. Statyetten föreställde en man med en hammare i handen. Hon hade ännu inte känt igen Antony White och satte vid det tillfället inte händelserna i samband med varandra. I sin tvist med "Frasse" fick hon så småningom reda på att denne bodde i en lägenhet som tillhörde Lillemor Östlin, som i början av sjuttiotalet varit älskarinna till justitieminister Lennart Geijer och vän med Doris Hopp.

Doris Hopp hade drivit koppleriverksamhet i en våning i Stockholm med minder- och underåriga prostituerade, en av dem dotter till en polis. Våningen ovanför disponerades av en annan polis som hyrde ut den till personal från USAs ambassad. Rikspolischefen, tillika hemlig toppman i Stay Behind, påstod i ett PM till Olof Palme att bl.a. Lennart Geijer och Torbjörn Fälldin hade varit kunder till Hopp. Efter Palmes död har det också påståtts att Olof Palme själv var kund.

Jan Guillou och Elisabeth Langby var avlönade av "Hemliga byrån" för att driva Harvardfrågan mot Olof Palme. Annie Fernberg var en jurist som förekom i brottsregistret och som några år tidigare varit tillsammans med Sigge Cedergren. Hösten 1985 fick hon en tillfällig anställning på länsrätten i Stockholm som förste notarie och blev placerad på rotel 21, den rotel som handlade Olof Palmes Harvardärende. Under mordkvällen raderades ärendet från länsrättens datorer. En tid efter mordet fick hon sluta och påbörjade i stället en AMU-kurs. Såväl Annie Fernberg som Sigge Cedergren och Reine Jansson befann sig mycket nära Tunnelgatan när Olof Palme mördades. Natten efter mordet tillbringade Reine Jansson på en adress nära FRA.

Enligt Ulf Lingärde fick "Hemliga Byrån" tillgång till Säpos register över vänstersympatisörer i samband med att Vinge tvingades avgå som Säpochef när Olof Palme blev statsminister. Lingärde var själv med och datoriserade registret. Såväl "Hemliga Byrån" som Medborgarrättsrörelsen (MRR) styrdes av Sture Eskilsson på Timbro. MRR hade startats av Lundanazisten Gustav Petrén, som i början av sjuttiotalet hindrades från att bli Justitieombudsman av regeringen Palme. Medlem i MRR var advokat Lennart Hane, som var nära lierad med nazisten Karl-Göran Edquist Borgenstierna, som var bombmannen Lars Tingströms stora förebild. Lars Tingström var vän med Christer Pettersson som en tid hade bott hos Tingström i hans hus på Ingarö i Stockholms skärgård. Borgenstierna var troligen engagerad i någon gren av Stay Behind.

I ett uthus med kodlås på Tingströms tomt fanns en saxhiss ned till ett 50 kvm stort underjordiskt rum med kläder hängande som i en teatergarderob. CIA-agenter skulle i princip, i skydd av mörkret, kunnat ta sig in i garderoben och välja ut passande kläder för uppdrag i Östeuropa innan de via motorbåt och ubåt transporterades bakom järnridån. Det hade varit mycket indiskret att uppträda i västerländsk klädsel.

Det finns många möjliga kontaktytor mellan rövarna på Oxen och personer som hatade och förföljde Olof Palme. Säkerhetstjänster och underrättelsetjänster kan anas i sammanhanget, precis som misstänkt korrumperade poliser som Thure Nässén och sedlighetspolisen på Östermalm, Dan Klöfverskjöld. Det var Klöfverskjöld som i september 1985 frågade sportskytten Lars-Kristian Bergh om denne kunde åta sig att skjuta Olof Palme.

Mårten Palmes flickvän, som hade stort inflytande på bioplanerna, gifte sig efter mordet med Odd Eiken som också han varit verksam på "Hemliga Byrån". 

torsdag 21 februari 2019

49. The dead woman in Isdalen, Norway.


On November 29, 1970, a dead woman was found in a valley a few kilometers east of the city of Bergen. The body lay between some boulders and was badly burned. The autopsy showed that she had died of carbon monoxide poisoning in combination with an intake of sleeping pills, Fenemal. The dose was not lethal but enough to make her very dizzy or unconscious.

There was a fur hat that smelled petrol under the body and it was assumed that she had sat up leaning forward when the fire started, because her stomach and chest had been more protected from the flames than other parts of the body. When the body was found it lay straight on its back with its arms stretched in so-called boxer position. There was no wood that burned but clothes and belongings were scattered around the site and some of them had burnt and also helped burn the body. However, the face was hard burned and impossible to recognize. 

Apparently, the body had fallen or been pushed back before it become stiff by the fire and I suspect that the burnt face comes from that gasoline was poured on the face after the top of the body had fallen back. Else the face also had been protected when she was bent forward.

HORRIBLE PICTURE!

The police investigation showed that the woman had lived in different hotels in Bergen and other cities in Europe under eight different identities. A badly burned false passport from Belgium was found near the body, but what is known is that no other passports have been found. Hotel staff and others had noticed her since she had been friendly, serious, elegant and confident. The last hotel she stayed at she left on Monday, November 23, when she went to Bergen railway station where she locked in her two suitcases. When the police investigated the suitcases they found nothing to identify her with, nothing but false identities. However, there was a travel scheme that showed her movements for some month back. 

The police claimed that it not is known if she took a taxi from the hotel, but a taxi driver claims he was interrogated three times by the police and that he could tell that she also had a male fellow passengers. After a period of investigation, the police came to the controversial conclusion that the woman committed suicide.

Bergenavisen, Monika Nordland Yndestad :




Five days before the discovery in Isdalen, 26-year-old hiker cross the mountain from Arna.
There is dusk out, about to be completely dark. He is near Brushytten when he sees a woman with odd dress. Her face is completely distorted by anxiety. The woman is dressed to walk on the town and not in the mountains. As they pass each other, she forms her mouth as if to say something, but is too afraid since two men dressed in coats rush for her. The men look southern. The young Bergensian is gripped by a sense of great danger.

- Something terrible happens on the mountain tonight, says the 26-year-old when he arrives in Bergenhus.

The 26-year-old contacts an acquaintance in the police after the woman in Isdalen has been found. He recognizes her in the drawings of the dead. "Forget her, she was expedited. The case will never be solved", says the acquaintance in the police.

The 26-year-old follows the council. It went 32 years before he publicly tells what he has seen.
He said that it was five days before the body was found, but he also had said that it was on a Sunday. Every Sunday he walked from Arna to Bergen to his work. He might remember wrong, maybe he had one or two days off this time, because the body was found next Sunday, not five but seven days after. On Monday two people saw smoke from the site. It's a bit strange that the body was found so quickly since that place is hidden away from the roads and the paths. 

The taxi driver who saw the woman with a man also contacted the press after a long time, about thirty years, and told what he had seen. He could not understand the police's perception and felt that the police were uninterested. The driver was a trained painter and could have drawn a sketch of both the woman and the man in the taxi. A resource that the police "missed". After thirty years he made a picture of the man.

Bilden kan innehålla: 1 person
The drawing to the right and a photography to the left of a look-alike
Also a woman had noticed the same man together with the woman. She saw the drawing in the newspaper and said she lived in the same residential area as the man and had seen many women come to visit him, among others the deceased. The man always carried a camera and on one occasion she had seen that naked pictures of women were hanging in his apartment. Early in the morning after it became known about the body in Isdalen, she had seen him burn paper in a tin can out in the backyard and shortly after he disappeared from the area. However, the woman had encountered him sometimes after that on the town and at one point he had been pushing himself close to her on the bus. She thought he was disgusting. The man seems to have lived in Bergen until the beginning of the 90s, when, according to some rumors, he retired and moved to the Netherlands.

Inside the NATO HQ in Brussels
Click on the picture to enlarge it,
and look at the third man from left.
The general in the center of the picture above is General Lyman Lemnitzer. He was Chairman of the Joint Chiefs of Staff under Kennedy and suggested false flag operations that would lead to military actions against Cuba. Kennedy rejected the plan and did not extend Lemnitzer's service but he was instead appointed as Supreme Allied Commander of NATO in Europe. After being accused of having participated in a conspiracy against de Gaulle, NATO's headquarters was expelled from France and a new headquarters was built in Brussels, in the SHAPE HQ in 1967. Many also believe that Lemnitzer was involved in the assassination of John F Kennedy. 

There is a high Norwegian military that thinks he recognized the woman as a woman in SHAPE HQ. And it seems as if the woman's travel schedule was correlated with demonstrations of Norwegian patrol boats with Penguin missiles. And there is a rumor that a high KGB boss arrived in Bergen the same day as the woman. This speaks for espionage, or arms deals with bribes and escort ladies involved. It is also believed that she redeemed travel checks issued by a wealthy Jewish-American, living outside New York, on a bank near the hotel to pay her last hotel bill. Also, the look-alike above is an officer in SHAPE HQ.
Image result for export of Norwegian patrol boats with penguin missiles
My theory is that she knew something that was a threat to a person or an organization and that there was an order to kill her with sleeping pills and burn the body when she was dead. But something went wrong. She was alive when she was burned. The body was unexpectedly found after a few days, instead of being eaten by animals during the winter. And then it was up to the Norwegian police to cover up for the murderer and their mistakes.

The woman has never been identified, no one seems to miss her, not even the male person she was seen with. 

Sources are a Facebook group tied to a pod of BBC and NRK.

lördag 1 september 2018

48. Spaningstips inskickat till polisen

Jag skickade detta till polisen via deras formulär den 22-23 augusti 2018:

Mordet på Olof Palme

I början av nittiotalet träffade jag *********************** och Magnus "Mackan" Busk hemma hos ************************************. De visste att jag var intresserad av mordet på Olof Palme och hade antagligen läst i en tidskrift "Grobladet" som jag gav ut och skickat till *****. De ville berätta om några saker de hade fått veta om Ingrid Klering och hennes far, samt om Magnus egen far.

Magnus berättade om Gunnar Busk och Agne Klering, vilka gjorde affärer tillsammans och som brukade delta på fester hemma hos Leif Nordkvist där ett ovanligt starkt hat mot Olof Palme  framfördes. Han berättade också att Gunnar och Agne smugglade mattor från Mellanöstern.

Mötet med **** och Mackan kom lite plötsligt och de berättade antagligen mer som jag inte minns nu - kanske 20-25 år efter. Men för några år sedan började jag göra egna efterforskningar om festgruppen Leif Nordkvist, Gunnar Busk och Agne Klering. Jag skrev också om dem på Flashback och fick där hjälp att googla fram information om dem, då främst skrifterna "De va’ väl allt, hälsar Leif" av Leif Nordkvist och "FTI 50 år" utgiven av Föreningen Teknisk Information. Båda skrifterna med omfattande namnregister i sökbar pdf-upplaga. 

I Nordkvists bok beskrivs huvudpersonerna i festgruppen och deras relationer till varandra. T.ex att Gunnar Busk och Agne Klering var delägare i företaget Grundkonsult AB på sextiotalet och att företaget i början av sjuttiotalet köptes upp av Jacobsen & Widermark, där de båda fick ledande befattningar. J&W gjorde stora jobb i Bagdad på åttiotalet och när Irakierna hade skickat en delegation till J&W tog Gunnar Busk hand om gästerna på Sälens Högfjällshotell.

I "FTI 50 år" framgår att Gunnar Busk var aktiv i FTI samtidigt med Babro Sagnell, av bl.a förre IB-agenten Donald Forsberg utpekad som ledare för den Grupp Barbro som beskrivs i Åke Ortmarks bok "Maktens redskap" och i Olof Frånsteds bok "Spionjägaren del 2", samt i ett flertal tidningsartiklar i dagspressen i september 1971. Grupp Barbro ska ha varit en organiserad antisocialistisk grupp som bedrev egna spaningar på socialister och nazister. Man kan anta att spaningarna på nazister hade speciella syften eftersom det framkommit att Grupp Barbro skulle ha varit en del av det av CIA organiserade Stay-behind, vilka uppfattade nazister som högst pålitliga antikommunister. Rykten gör gällande att Grupp Barbro också spanade på Olof Palme.

Ett spaningsuppslag Q9970 inkom till RK 870410 med innehållet:
---------------------------------------------------------------------------------------
"Ul uppgav att han fått höra att det finns knyningar mellan Mårten Palmes svärfar 
in spe och Boforsaffären.

Agne Klering, Ivar Vidfamnesväg. 5, Sthlm, kör en bil MCN 930, har kontakt med 
Gunnar Busk, vars son skall äga källarlokalen där Klering bor.
Klering skall ha bott på Forresta hotell under 1986.

Gunnar Busk skall ha sammarbetat med en Bengt Ingvall, vilken avled 860312 dagen efter 
att Klerings bekant Rascal ** avled. Dessa män hade en gemensam bekant, Hassan 
han som **************.( eventuellt skall Hassan ha arbetat för Ingvall tidigare). 
Männen skall ha haft något med Boforsaffärens omtalade smugglingar att göra.

Kontakten till Bofors har gått genom Klering till tidigare **************, 
vilken i sin tur har kontakter med Håkansson känd från data-affären.
Håkansson har en export och importrörelse tillsammans med 
Bertram Brinkeborn i *******************."
---------------------------------------------------------------------------------------

Enligt ett PM Q9858-5 från april -88 med information från Irans expresident Abol-Hassan Banisadr, hävdas att svenska företag, bl.a Bofors, var inblandade i den smuggling av vapen, narkotika, antikviteter och persiska mattor i den s.k. Iran-Contrasaffären. Storleken på affärerna uppgavs till en miljard dollar per år. Den italienska maffian och en italiensk greve skulle ha varit inblandade. 

Ett antal Boforsanställda (Aerotronics) befann sig nära platsen för mordet på Olof Palme: 

- Anders Björkman, som befunnit sig en tid i närheten av en bankomatlokal och som började gå 5-10 meter efter makarna Palme de sista sekundrarna innan mordet;
- Niklas Fröling, Claes Nyberg, Åsa Gustafsson befann sig i bankomatlokalen eller hade just lämnat den när makarna Palme gick förbi;
- Marco Neeser, Rolf Öberg, Leif Fredin befann sig söder om mordplatsen tills några få sekunder innan mordet och äkte sedan i bil Sveavägen norrut.

De Boforsanställda hade varit på firmafest hela kvällen för att avtacka en kollega som skulle sluta, förmodligen Dusko "Dolle" Mijatovic som hade varit tolk och översättare vid förhandlingar om vapenaffärer mellan Aerotronics och Jugoslavien. Firmafesten var på restaurang S:ta Clara c:a 25 meter från restaurang Mon Chéri där Viktor Gunnarsson hade vistats  samma tid som firmafesten pågick. 

Gunnarsson är eller har varit misstänkt för inblandning i mordet och särskilt intressant är uppgiften att han skulle varit tillsammans med Kerstin Ing-Margret Mårtensson, dotter till bonden Kurt Inge Mårtensson i Östra Ingelstad, som dagarna innan mordet ska ha sagt till en granne att Palme skulle skjutas innan lördagen med kulor som kunde tränga igenom en skottsäker väst.

En annan person som också tycka ha haft förhandsinformation om mordet var Demokratisk Allians ledare Anders Larsson. Enligt en person som kände Gunnarsson och Larsson så hade båda kontakt med WACL. Enligt samma person hade Stig Engström också kontakt med WACL - Palmehataren som kom ut från Skandias entré strax efter att Palme passerat och som säger sig varit en av de första på plats efter mordet.


Det som Mackan och **** hade att berätta om Ingrid Klering var att hon efter mordet köpt en tavla som de hade målat, för att ge i födelsedagspresent till Mårten Palme. Tavlans motiv tycktes föreställa en gestalt som låg på marken sedd genom ett kikarsikte med hårkors. Enligt dem skulle Ingrid sedan lämnat tillbaka tavlan med motiveringen att Mårten hade fått dåliga vibrationer av den.



Polisen har ännu inte kontaktat mig eller på något sätt verifierat att de mottagit spaningstipset.


tisdag 10 april 2018

47. Barbro af Geijerstam Sagnell

Barbro Sagnell, *1927-06-29 och +2000-08-30, dotter till tillsynslärare Josef Gabrielsson och Ebba Berggren. Gifte sig 1945-06-29 med Trond af Geijerstam, med vilken hon fick en dotter, och 1963 med civilingenjör John Rune Sagnell (*1924-04-30 +2010-05-17). Både Rune (SM5GQ) och Barbro (SM5BAG) var med tidigt i Frivilliga Radio Organisationen (FRO) som bildades efter 2:a världskriget. 

Barbro runt 1945
Hon var telegrafist och radiointresserad lotta under kriget och hade tjänstgjort som UK-signalist i flottan. Hon blev 1947 en av de första kvinnorna i FRO. Under perioden 1950-54 var hon förbundssekreterare i FRO och 1955-79 FRO distriktschef 5/öst. 

Holger Wibeck
På läger i Aspa nära Nyköping kom de i kontakt med Holger Wibeck från Strängnäs. Wibeck var pistolskytt och tränade FRO-arna i bl.a. telegrafiskjutning, att skjuta mot mål som plötsligt dyker upp samtidigt som telegrafimeddelanden tas emot och skrivs ned. På tidigt 50-tal, när vapenlagarna inte så hårda, var FRO-arna beväpnade. De deltog ofta som signalister i militära övningar för att träna samband.

Telegrafiskjutning
Under ett vinterläger i Ånn 1953 med patrullövning i fjällen ansvarade Barbro af Geijerstam för administrationen på huvudstationen på Högfjällshotellet i Storlien. Några år senare skulle major Reinhard Geijer bli chef för en evakueringsgrupp inom Stay-behind på samma hotell. Kanske var evakueringsgruppen aktiv redan 1953, med en annan "hotellchef"? Också Rune Sagnell var placerad på hotellet och ansvarade för radioförbindelserna under lägret. Den 19 februari 1953 skrev Aftonbladet om vinterlägret med anledning av att en FRO-patrull hade blivit överraskade av en kraftig storm och tvingats söka skydd under natten. 

Tronds far, Karl-Johan af Geijerstam, var organisationschef i Thule när Olof Palmes far och farfar var VD resp styrelseordförande i Thule, på 30-talet. Och 1958 var en Sven af Geijerstam konsultativt statsråd i Tage Erlanders regering, med ansvar för bygget av Riksbunkern i Bergsslagen. Någon gång i slutet av 50-talet skiljde sig Barbro och Trond af Geijerstam.

För att få licenstillverka och importera krigsmateriel från USA ville de ha garantier för att inte kommunister arbetade på på de berörda företagen. År 1960-61 slöts ett säkerhetsavtal med USA och från och med juli 1961 bröts Birger Elmérs Grupp B ut ur Fst/In och verksamheten flyttades från K1 till en villa på Lidingö. Avtalet krävde "särskilda arbetsuppgifter av tidigare ej förekommande art" (enligt bilaga till försvarsstabens anslagsäskanden för budgetåret 1961/62. Fst/Chefsexp 1960. Serie BI volym 54. KrA). Det är inte helt klart vilka dessa arbetsuppgifter var men Grupp B:s verksamhet hade antagligen sådana arbetsuppgifter. Grupp B:s registrering av kommunister ökade sedan kraftigt under ett par år för att sedan börja avta.

Den 10 september 1962 presenterade chefen för enheten 'Fst/In Barb', kapten Stjernswärd, en underrättelseplan för verksamheten vid kontraspionagedetaljen. Beteckningen 'Barb' lär syfta på "bearbetning" men ungefär vid denna tid bildades också Grupp Barbro med Barbro Sagnell som ledare. Både Grupp B och Grupp Barbro framstod för de som kom i kontakt med dem som samverkande med Säkerhetspolisen, som ibland fick skulden för deras verksamhet.

I början av 1963 överlämnades ett PM ("De ideologiskt omvända") från  Grupp B till Fst/Säk, som skulle kunnat vara en arbetsbeskrivning för säväl Grupp B som Grupp Barbro. Kapitlet "Konkreta åtgärder för att stoppa det kommunistiska hotet mot demokratin" innehöll punkterna:
1. Insamling och analys av alla kända förhållanden beträffande den öppna och underjordiska propagandan som kommunisterna genomför mot Sverige, belysande de vägar, medel och mönster, avslöjande de olika förklädnader som propagandan anlägger beroende på omständligheterna, registrerande och utvärderande dess utveckling och den effekt denna propaganda har.
2. Inregistrering av de kända kommunisterna på orten, deras namn,adress, yrke och födelseår.
3. Insamling av uppgifter på vilka som kan antas vara utbildade (i Sovjet, Satellitstat, Finland eller vid särskilda kurser i Sverige) eller redo till samhällsfarliga handlingar? Deltagit i arbetsbrigader?
4. Insamling av uppgifter på vilka utlänningar som är kommunister eller umgås med kommunister och om dessa arbetar tillsammans med svenska kommunister eller i separata grupper.
5. Insamling av uppgifter huruvida någon deltagit i de av kommunisterna anordnade resorna till öststaterna.
6. Insamling av uppgifter på om det finns någon kommunist som är på glid från partiet.
7. Kontinuerligt hålla vederbörande samhällsorganisation underrättad om arbetsresultaten.
Detta PM fanns fram till 1975 i Fst/Säk:s arkiv då det brändes.

Enligt 'Det grå brödraskapet' är det oklart vilka som skulle utföra insamlingen som beskrivs i punkterna, medan det står klart att det är fråga om en relevant beskrivning av Grupp B/IB:s arbetsuppgifter. Grupp Barbro skulle ha kunnat vara ett komplement till den insamling av persondata som, får man förmoda i så fall helt avskilt, skedde via de socialdemokratiska ombudsmännen.

Under samma tid som Grupp B formerades i enlighet med USA:s krav för ett säkerhetsavtal så intrigerade Jan Rydström och Birger Elmér mot T-kontorets chef Thede Palm som ansågs vara mindre samarbetsvillig av MI-6, och hans T-kontor ersattes senare av Elmérs IB och Rydströms ÖEB. 

FRO-stämman på Väddö 1966 (Barbro Sagnell längst till vänster)
FRO-stämman på Väddö 1966 fick besök av bl.a. chefen för armén, generallöjtnant Carl-Erik Almgren och chefen för Luftvärnets Stridsskola, överste Carl Herlitz. 

FRO tränade samband i många olika sammanhang, och hade hand om säkerhetstrafiken under Getingloppet 1967 med en basstation på Understen.

Barbro Sagnell 1967 på Understen
Det finns flera uppgifter som visar att en Barbro var ledare för en grupp i Stockholm som bedrev spaningar på "rikets fiender" men också två uppgifter som menar att denne Barbro var ledare för en rikstäckande organisation med flera grupper. Sydsvenska Dagbladet lördagen den 11 september 1971 intervjuades en person som sa sig vara Barbrogruppens chef i Malmö:
Mannen har i 5 år varit gruppledare i Malmö, men hoppade av natten till lördagen och gick under jorden i annat land. Han upplyser att han stått under kommando av högkvarteret i Stockholm, där en kvinna med namn "Barbro" utövar högsta chefskapet omgiven av ett par pålitliga män. Rörelsen är spridd över hela landet och målsättningen är att bekämpa allt "sjukligt" som hotar rikets säkerhet; narkotikahandeln, sexklubbarna, spelhålorna och politiskt spel bakom kulisserna. (...) "Grupp Barbro" uppges ha existerat i omkring 10 år. Överledare är en kvinna med namn Barbro, knappt 50 år gammal med vinnande sätt, gediget gift och bosatt i större Älvsjövilla. Där hålls täta stormöten men alltid i form av glättiga parties. I mindre grupper drar man sig tillbaka för att diskutera allvarliga saker, nya uppdrag etc. Chefens närmaste man är reservlöjtnant, men har också ett respektabelt civilt yrke.
- Anmärkningsvärt många av rörelsens kuggar är reservofficerare och polismän, men där finns de flesta yrken representerade - huvudsakligen servicefolk, som är vana att frottera sig i alla tänkbara kretsar. Vi har åtskilliga kypare och taxichaufförer. 
Den förre IB-agenten Donald Forsberg har också uppgivit att Grupp Barbro var en del av totalförsvaret och även en del av Stay-behind.

Tidningsartiklarna om Barbro i september 1971 kom sig av att Åke Ortmark då gav ut sin bok 'Maktens redskap' där han redovisar ett möte med en kvinna som han stött på i inofficiella underrättelsekretsar:
Barbro är ett bastant fruntimmer. Hon är kraftig, tuff, auktoritativ, humorfri och starkt misstänksam mot allt som luktar socialdemokrati, socialism och kommunism. (...) Barbro har till en del valt tämligen kuriösa medarbetare. Man vet inte om man ska kalla dem blomkvistare, mytomaner eller fantaster. Somliga individer skulle förmodligen ha utsikter att få ett sjukintyg av en psykiater, de flesta har en romantisk dragning till vapen, uniformer och krigsmakt.
Barbro och hennes grupp spanade på knarkare och andra och sades ha upprättat register med personer, även regeringsmedlemmar, bl.a. från namnförteckningar som de kommit över genom att göra inbrott. De skulle också förfoga över vapen.

Säkerhetspolisens chef Hans Holmér dementerade direkt att det fanns någon sådan grupp som Ortmark hade beskrivit, men i januari 1975 sökte en kvinna upp Olof Frånstedt, chef för Säkerhetspolisens avdelning för kontraspionage:
Hon presenterade sig som Barbro. Inget mer. Inget efternamn, även om jag redan kände till det. Hon förklarade att hon kommit för att ge mig och Säpo information om vissa aktiviteter som hon och några andra personer ägnade sig åt. (...) Hon var välväxt, inte kraftig utan välväxt, och jag bedömde att hon var i 40-45-årsåldern. Hon var till karaktären vad jag vill kalla för en befälsmänniska. Hon hummade inte utan tog plats i rummet med en slags självklarhet och pratade klart, redigt och tydligt. (...) Jag gjorde några noteringar från mötet med Barbro och skickade dem, tillsammans med hennes egen rapport som var på ett par A4-sidor, till Lauritz Roupé som var chef för rotel B1, terroristroteln, för vidare hantering. Några månader senare, den 15 juni 1975, kom kriminalassistenten Israelsson på rotel B1 till mig för återrapportering av Barbro-ärendet. Han hade då sällskap av IB-mannen Klas Wikland. Det var ingen lång föredragning som Israelsson gjorde, han ville bara ge signalen att man inom roteln gått igenom och undersökt ärendet. Och att det fanns substans i det Barbro hade berättat - annars hade man för övrigt bara lagt det åt sidan. Nu ville man informera om att man följt upp ärendet och att det fanns kontakter mellan gruppen, eller grupperna, och IB.
När IB avslöjades hösten 1973 avslöjades samtidigt Elmér och hans operative chef Bo Anstrin, och örlogskapten Klas Wikland ersatte Anstrin som operativ chef i den omorganisation som 1974 bildades med namnet Gruppen för gemensamma underrättelser (GBU). Vid IB-avslöjandet framkom att Anstrin tillsammans med andra IB-män gjort inbrott för att stjäla namnförteckningar och andra dokument, att han givit tillstånd till att flygplan i reguljär trafik bombhotats, och man kan förmoda att Wikland ärvde Grupp Barbro av Anstrin.

Vad Grupp Barbro gjorde efter besöket hos Frånstedt är mestadels okänt, men de ska ha tränat radiosamband tillsammans med Föräldraföreningen mot narkotika och Stay-behind. Och de ska ha varit aktiva i Stockholms City kvällen då Olof Palme mördades. 


Barbro af Geijerstam 50- eller 60-talet

Barbro Sagnell hade någon form av chefsjobb på Siemens-Elema i början av 70-talet  och hävdar att hon "avslutade alla FRO-aktiviteter" 1979. Barbro tycks ha varit en duktig ledare och organisatör, som var framåt och hade ett vinnande sätt. Ett exempel på initiativkraft och mod som det berättas om på FRO, är när hon räddade ett kvinnligt konditoribiträde som på 50-talet blev antastad av en onykter man. Barbro hade gått fram till mannen, stuckit armen under hans arm och sagt: "Du, kom så går vi". Mannen hade följt med ut men väl utanför hade hon sprungit in i en park och hoppat över staket. Mannen hade sprungit efter men hade fallit pladask på staketet.

FRO hade från start åtagande för och samarbete med hemvärnet. År 1976 beslutade FRO-stämman om en långsiktig utvecklingsplan för samarbetet och på 80-talet var detta FRO:s huvuduppgift.

Källor:
'Frivilliga Radio Organisationen 50 år', redaktör Olle Kandell
'Maktens redskap' i kapitlet "Säkerhetspolisen", Åke Ortmark
'Spionjägaren del 2', kapitel 19, Olof Frånstedt
'Det grå brödraskapet" i kapitel 6 - SOU 2002:92 

------

Kommentarer från socialdemokratiska ministrar (Expr 710912) efter Åke Ortmarks avslöjande av Grupp Barbro:
Detta är självklart något som omedelbart måste undersökas och kartläggas. (...) Sammanslutningar av den art det här uppges vara fråga om - och som dessutom har vapen - är klart olagliga. Det hela låter dock lite luftigt. Justitieminister Lennart Geijer. 
Det går så mycket rykten. (...) Om det förekommit sådan verksamhet hade jag säkert fått rapporter från polisen. Men detta måste vara rena fantasierna. Inrikesminister Eric Holmqvist.

tisdag 3 april 2018

46. IB, Barbro och Stay-behind

IB bildades vid tiden för den kubanska revolutionen och mordet på president Kennedy, i ett Sverige där såväl den svenska som den amerikanska staten byggde upp Stay-behind. Ett legitimt Stay-behind hade funktionen att verka i Sverige vid militär ockupation, men erfarenheten har visat att CIA:s Stay-behind i Europa var ett tveeggat svärd med det dubbla syftet att infiltrera och korrumpera de europeiska ländernas förvaltningar och politik. Och enligt f.d. CIA-chefen William Colby, som var med om att bygga upp CIA:s Stay-behind i Sverige, var erfarenheten att liknande organisationer snabbt upplöstes utifrån vid ockupation.

IB hade det dubbla syftet att bedriva illegal verksamhet utomlands och att registrera kommunister inom krigsindustrin. Det sista var ett villkor för att Sverige skulle få importera och licenstillverka amerikanskt krigsmaterial. Men inte bara kommunister och inte bara personer verksamma inom industrin registrerades utan verksamheten utvecklades till en generell registrering av vänstersympatisörer i Sverige. I januari 1968 gjorde IB-agenten Gunnar Ekberg inbrott i FNL-gruppernas lokaler i Göteborg, tillsammans med Bo Anstrin som var operativ chef på IB (SOU 2002:92 s.387), bl.a. för att komma över namnförteckningar.

Grupp Barbro bildades ungefär vid samma tid som IB. Gruppen bedrev spaningar på narkomaner, langare, amerikanska desertörer och "rikets fiender". En del av dem var beväpnade och de gjorde också de inbrott för att komma över förteckningar av namn. Detta avslöjades i september 1971 av Åke Ortmark i boken 'Maktens redskap'. Efter några veckors uppmärksamhet i tidningarna tystades ärendet effektivt ned. Den nyutnämnde chefen för  Säkerhetspolisen, Hans Holmér, försäkrade att det inte existerade någon sådan grupp som Åke Ortmark hade beskrivit.

Men i januari 1975 blev chefen för kontraspionaget, Olof Frånstedt, uppsökt av en propert klädd dam som presenterade sig som "Barbro". Hon ville informera Säkerhetspolisen om att hon tillsammans med några andra bedrev spaning på vänsterextremister och nazister. Och att de ville bli lämnade i fred av Säkerhetspolisen. Vilket var uppseendeväckande, men än mer uppseendeväckande var att gruppen hade kontakt med den militära underrättelsetjänsten.

Efter att IB hade avslöjats hösten 1973 bytte IB 1974 namn till GBU (Gemensamma byrån för underrättelser) och den operativa chefen Bo Anstrin, som blev avslöjad året innan, ersattes med örlogskapten Klas Wikland. 
"Några månader senare, den 15 juni 1975, kom kriminalassistenten Israelsson på rotel B1 till mig för återrapportering av Barbro-ärendet. Han hade då sällskap av IB-mannen Klas Wikland. Det var ingen lång föredragning som Israelsson gjorde, han ville bara ge signalen att man inom roteln gått igenom och undersökt ärendet. Och att det fanns substans i det Barbro hade berättat - annars hade man för övrigt bara lagt det åt sidan. Nu ville man informera om att de hade följt upp ärendet och att det fanns kontakter mellan gruppen, eller grupperna, och IB." (Spionjägaren s.285).
Av detta att döma hade IB/GBU börjat ta hjälp av Grupp Barbro för att göra inbrott och för att spana på vänsteranhängare. Att låta en samling "blomkvistare" begå olagligheterna var förstås verkar säkrare än att höga chefer själva var med och deltog. Så här beskrev Ortmark Grupp Barbro 1971:
 "Barbro är ett bastant fruntimmer. Hon är kraftig, tuff, auktoritativ, humorfri och starkt misstänksam mot allt som luktar socialdemokrati, socialism och kommunism. (...) Barbro har till en del valt tämligen kuriösa medarbetare. Man vet inte om man ska kalla dem blomkvistare, mytomaner eller fantaster. Somliga individer skulle förmodligen ha utsikter att få ett sjukintyg av en psykiater, de flesta har en romantisk dragning till vapen, uniformer och krigsmakt."
Vem skulle förknippa dessa personer med den militära underrättelsetjänsten eller CIA? Såväl massmedia som politiker skulle lätt kunna övertygas om att det bara rörde sig om några knäppgökar. Och det var så som Palmhusgruppen beskrevs i media. En grupp personer som trodde att de arbetade för Säpo hade blivit avslöjade när de bedrivit illegal underrättelseverksamhet. Även chefspersoner och liknande fanns med i gruppen och kontentan blev att de hade vilseletts av en ledare som var en karismatisk mytoman.

Det råder ingen tvekan om att det är samma Barbro som Ortmark och Frånstedt träffade. Det kan inte ha funnits flera Barbro inom FRO i Stockholm som bedrev privata spaningar - som ju är en ganska udda fritidssysselsättning. Och Frånstedts beskrivning av Barbro stämmer bra överens med Ortmarks ovan:
"Hon presenterade sig som Barbro. Inget mer. Inget efternamn, även om jag redan kände till det. Hon förklarade att hon kommit för att ge mig och Säpo information om vissa aktiviteter som hon och några andra personer ägnade sig åt. (...) Hon var välväxt, inte kraftig utan välväxt, och jag bedömde att hon var i 40-45-års-åldern. Hon var till karaktären vad jag vill kalla för en befälsmänniska. Hon hummade inte utan tog plats i rummet med en slags självklarhet och pratade klart, redigt och tydligt."
Bo Anstrin var Birger Elmérs andreman och hade anställts av Jan Rydström (under kriget nazist inom underrättelsetjänsten, så troligtvis även Stay-behind) som hade nära kontakt med professor Erik Dahmén, familjen Wallenbergs ekonomiska rådgivare. Dels samverkade de i Sektion B under kriget och dels var Rydström granne med Harald Dahmén (son till Erik) på Drakens gränd 1 i Gamla Stan. Dessutom var Rydström direktör för Öst Ekonomiska Byrån, där Erik Dahmén satt i styrelsen.

Andra inom Sektion B var professorerna Sven Godlund (Gtbg) och Torsten Gårdlund (Lund). Det var Bo Anstrin som hade anställt Håkan Isacson vilken 1973 berättade om IB för Peter Bratt, son till en direktör på SAF, Svenska arbetsgivarföreningen. Därmed avslöjades det IB som Olof Palme varit med att bygga upp. 

I samband med att PG Vinge avgick som chef för Säkerhetspolisen (eller i samband med att Hans Holmér tillträdde samma post) så fotograferades Säkerhetspolisens förteckning av misstänkta kommunister vid ett inbrott. Detta enligt Ulf Lingärde, som skulle ha hjälpt till med att digitalisera förteckningen i början av 70-talet på Ernfrid Browaldhs Timbro. Timbro donerades sedan till Näringslivets Fond som 1978 återstartades som "tankesmedja" i SAFs regi.

Barbro berättade för Frånstedt att det fanns två grupper som bedrev strikt organiserad övervakningsverksamhet i Stockholm. Den grupp som hon själv ledde agerade i Stockholms City medan en annan grupp, ledd av en "Lennart", agerade i Västerort. När Frånstedt först presenterade materialet i en videointervju med författaren Anders Jallai hade han ingen anledning att tro att Barbro eller andra skulle kunna identifieras, men duktiga detektiver på Flashback kunde snabbt ta fram två namn - Barbro Sagnell och Åke J Leonard Ek. I videon heter inte den andra gruppledaren "Lennart" utan "Leon" och Åke J Ek var en person som bodde i Västerort och som redan var känd för att ha varit ledare för en grupp som spionerade på socialdemokrater 24 timmar per dygn 7 dagar i veckan. Ek var en av de nazister som ansågs tillräckligt säkra antikommunister för att ha fått vara med i Stay-behind redan tidigt på 50-talet.

Leon bedrev mer professionell spaning med hjälp av extraknäckande eller pensionerade poliser och det är inte ointressant att Olof Palme bodde i Vällingby i mitten på 70-talet bara några kilometer från Åke J Eks bostad. Antagligen bevakades både han och hans bostad för att se vilka han träffade. Säkerhetspolisen och CIA ansåg vid den tiden att Palme var en resurs för Sovjet som inte gick att lita på. Barbrogruppen, som bedrev verksamheten med obetalda spanare ansågs av Frånstedt ha varit en grupp ur vilken Leongruppen vid behov kunde rekrytera spanare.

Ek med en av sina påhittade titlar
I videon ovan antyder Frånstedt att Nils Landin, från Statens kriminaltekniska laboratorium, begärde att Frånstedt skulle göra personkontroll på medlemmar som skulle rekryteras till Barbro- eller Leongruppen. Landin var Frånstedts kontakt med Alvar Lindencronas Stay-behind, som vid den här tiden leddes av förre SAF-direktören Curt-Steffan Giesecke.

Enligt förre arméchefen Carl-Erik Almgren gjorde svenskarna klart för William Colby och amerikanerna att Sverige skulle sköta Stay-behind-verksamheten själva. Men Colby menade att han fick starkt gehör för sin verksamhet och erfarenheterna från Italien och Gladio visar att CIA styrde verksamheten och engagerade bulvaner som Silvio Berlusconi.

Det finns inga officiella dokument eller deklarationer om Stay-behind eller Barbrogruppen i Sverige. I andra länder, särskilt i Italien finns en hel del släppta dokument och där kan det anses vara officiellt fastslaget att Stay-behind bildades och tilläts infiltrera förvaltning och media. I Sverige finns bara inofficiella medgivanden, så som att Lindencronas dotter har framträtt i media och att en ledare för en evakueringsgrupp stationerad i Storlien, major Reinhold Geijer, har låtit sig intervjuas i TV4. Det anses också känt att överste Anders Grafström hade en ledande befattning. Men ingenting är officiellt bekräftat.

Det återstår att se om det blir någon parlamentarisk utredning om Stay-behind i Sverige, men säkert finns det många mäktiga politiker, militärer, näringslivsföreträdare och andra som skulle motverka en utveckling i den riktningen.

William "Bill" Colby