14. Vietnamkriget och socialdemokratin

Vietminh var en kommunistisk motståndsrörelse mot japanerna som fortsatte kampen mot det franska kolonialväldet efter Japans kapitulation. Efter slaget vid Dien Bien Phu 1954 kapitulerade Frankrike, Vietnam delades upp i Nord och Syd och allmänna val skulle hållas i samband med ett återförenande. Men 1955 utropades Sydvietnam till republik med stöd av USA. Den nationella befrielsefronten FNL bildades 1960 i Sydvietnam med stöd av Nordvietnam, vilka i sin tur stöddes av Kina och Sovjet. 

Efter Tonkinbuktsintermezzot 1964 blev USA krigförande part och började bomba Nordvietnam. I mars 1965 landsteg den amerikanska marinkåren i Danang och under 1965 sändes omkring 200 000 amerikanska soldater till Vietnam.

I sitt första maj-tal 1965 i Göteborg hade utrikesminister Torsten Nilsson vädjat till de berörda parterna att inleda förhandlingar. I ett anförande den 4 maj 1965 inför Laboremus i Uppsala hade Olof Palme i förbigående tagit upp kriget i Vietnam och ansett "amerikanernas ställning hopplös" och uttryckt förhoppningar om en förhandlingslösning.

I sitt berömda tal på Broderskapsrörelsens kongress i Gävle juli 1965 hävdade Olof Palme: "Det är en illusion att tro att man kan möta krav på social rättvisa med våld och militära maktmedel" - ett tal som fick skarp kritik av de borgerliga partierna och den borgerliga pressen. 

Folkpartiledaren Bertil Ohlin uttalade den 12 augusti farhågor för den svenska neutralitetspolitiken: "Som uttryck för det neutrala Sveriges utrikespolitik är hr Palmes uttalande häpnadsväckande. Frågan måste självklart tas upp inom utrikesnämnden. Det vore nog klokt att låta hr Palme syssla med andra saker än utrikespolitiken." Både utrikesminister Torsten Nilsson och statsminister Tage Erlander gick ut och förklarade att vad Olof Palme sagt var regeringens uppfattning. Samtidigt pågick 'Operation Aspen' 1965-68, UDs hemliga projekt för att försöka medla mellan parterna i kriget. 

Ur Olof Palmes tal första maj 1966 i Malmö och Helsingborg:

I maj 1967 hölls den s.k. Russeltribunalen i Stockholm. Erlander hade först varit avvisande till lord Bertrand Russells begäran, men regeringen kunde inte förhindra att mötet ägde rum.

Den 21 februari 1968 ordnade socialdemokraternas 'Svenska Kommittéen för Vietnam' ett fackeltåg för fred i Vietnam i Stockholm och utbildningsminister Olof Palme skulle delta och hålla tal. UD hade bjudit in Nordvietnams ambassadör i Moskva till hemliga överläggningar inom 'Operation Aspen'. När deltagarna samlades på Sergels torg lotsade några medlemmar ur FNL-grupperna fram ambassadör Ngyuen Tho Chan till den överraskade Olof Palme i täten av tåget. Se Olof Palme för dummies.

I oktober 1969 blev Olof Palme ordförande i SAP efter Tage Erlander och blev därmed Sveriges statsminister. Det skulle vara svårt för IB, Säpo och FRA att sambarbeta med USAs underrättelsetjänster, framförallt CIA och NSA, om de på minsta sätt kunde misstänkas för att ha lojalitet med den svenska regeringen.

Curt Falkenstam, byråchef vid Rikspolisstyrelsen 1966-1983, hävdade hösten 1983 i boken 'Polisernas krig' att Säpochefen PG Vinges avgång 1969/1970 berodde på att Vinge på ett internt säpo-möte hävdat att Olof Palme var en säkerhetsrisk.