 |
James Jesus Angleton vid tiden för Gladios bildande i Italien |
Angleton var besatt av makt och ansåg att de som hade mest makt inom CIA var de som ljög mest och bäst. Amos Manor, den förre chefen för den israeliska säkerhetstjänsten Shin Beth, blev mycket fascinerad av Angleton och beskrev honom som en person som var fanatisk i allt och som hade en dragning till mystik.
Det finns en stjärna vars arabiska namn är Sad-al-Dabih vilket
betyder 'slaktarens lycka'. Den är en i raden av Sad-al-stjärnor
som brukades av arabiska astrologer för att spå. När planeter,
kometer eller månen tycktes passera nära Sad-al-stjärnor så var
det ett tecken på någons lycka eller en lyckosam tid för handling.
Stay behind i Sverige tränade ibland mordoperationer, mord på så
kallade stikkers, personer som kunde förväntas samarbeta med en
ockupationsmakt. Jag antar att detta också gjordes i övriga Europa
och att grupper associerade till CIA tränades på ett liknande sätt
i USA. Min spekulation här är att träningen blev alltmer avancerad
och att man tränade att döda en viss person på en viss plats och
så småningom också vid en viss tidpunkt.
De som deltog i operationerna trodde att det var träning, vilket
det också nästan alltid var, men vid några tillfällen övergick
träningen i dödligt våld - enligt planer som endast några få kände
till. Planering av mord kunde på så sätt ske bakom kulisser av
nästan legitim träning av personal.
Jag spekulerar vidare att Angleton drev det hela mot sin spets:
att planera ett mord så detaljerat att han själv bestämde tid och
plats för mordet och sedan överlät åt sin organisation att lösa de
flesta detaljerna.
Angleton, som 1954 hade blivit chef för CIAs kontraspionage, kom
att bli en notorisk kommunist-jägare, ständigt på jakt efter
kommunistiska infiltratörer och inflytelseagenter. Under årens
lopp kom Angleton att anklaga en rad ledare i väst för att gå
Sovjets ärenden. I Kanada premiärministrarna Pearson och hans
efterföljare Trudeau. Det gick så långt att CIA tillsammans med
kanadensisk säkerhetstjänst kidnappade en vän till Pearson, John
Watkins, som de misstänkte, och förhörde honom till döds utan att
få fram någon graverande information. På sjuttiotalet uttalade
Angleton också misstankar mot Storbritanniens premiärminister
Harold Wilson, västtyska förbunds-kanslern Willy Brandt och mot
Olof Palme.
John F Kennedy mördades den 22 november 1963. Det var bestämt att
hans kortege skulle färdas längs en viss väg i Dallas vilken bland
annat gick förbi den byggnad där Lee Harvey Osvald hade börjat
arbeta en kort tid innan. Osvald och eventuellt en reserv- eller
huvudskytt fanns i byggnaden och hade gott om tid på sig att sikta
och skjuta medan Kennedys öppna limousin långsamt avlägsnade sig.
Mordet skedde samma dag som månen passerade nära stjärnan Sad-al-Dabih.
Det finns ett flertal informationer om att övningar pågick i
Stockholms City samma natt som Palme sköts. Det var mycket som
skedde på och i närheten av Sveavägen hela denna dag. Vid
middagstid var det en grupp män som gjorde tester med walkie
talkies i flera affärer längs den väg Olof och Lisbet senare skulle gå. De uppträdde störande och hindrade kunder från att gå
in och ut och personalen ringde efter polisen. Vittnen har efter
mordet trätt fram och berättat att de hört att Olof Palme skulle
skjutas den kommande helgen. Mordet skedde på någon timme när
samtidigt som Halleys komet passerade nära Sad-al-Dabih.
När Angleton var stationerad i Storbritannien arbetade han mycket
nära Kim Philby som var Sovjetisk agent redan på den tiden. När
Philby förstod att han var avslöjad flydde han till Sovjet 1963.
Philby drev efteråt med Angleton och berömde hans intelligens,
vilket var en stor prestigeförlust för Angleton som faktiskt hade
varit nära vän med Philby utan att ha genomskådat honom. Kanske är
det bara en tillfällighet men Angleton dog av lungcancer den 11
maj 1987 och Kim Philby av hjärtsvikt i Moskva den 11 maj 1988,
precis ett år efter att Angleton hade dött.
Jan Guillou hade i samverkan med Elisabeth Langby - avlönade av
”Hemliga byrån”, en privat underrättelseorganisation som drevs av
Timbro – grävt fram information som tydde på att Olof Palme skulle
ha begått ett skattebrott när han föreläste på universitetet
Harvard utan att ta emot betalning och samtidigt som han sonderade
terrängen för att en av hans söner skulle kunna få studera där.
Detta utvecklade sig till en jobbig affär för Olof Palme, kollegor
har berättat att han tog det mycket hårt och att han blev
förändrad. Skattemyndigheten ansåg att Palme borde ha skattat för
det uteblivna honoraret från Harvard, som ansågs ha omsatts till
en fördel för sonen.
Olof Palme överklagade och den 28 februari 1986 var sista dag för
inlämnandet av besvär. Annie Ferngren, före detta juriststuderande
och tidigare straffad, antagligen för narkotikabrott, hade fått en
tillfällig anställning på Länsrätten där ärendet skulle avgöras.
Medan hon var närvarande på Länsrätten så raderades Olof Palmes
besvärsärende, bara några timmar innan han mördades.
Annie hade tidigare varit tillsammans med Sigge Cedergren, en
knarklangare som bodde i närheten av biografen Grand. Cedergren
ägde tillsammans med Reinhold Jansson en svartklubb Oxen nära
platsen där Olof Palme mördades.
Vid tiden för mordet befann sig
Cedergren och Jansson i en bil drygt hundra meter från
mordplatsen. Femtio meter närmare stod en annan bil där någon satt och spärrade vägen för alla som försökte närma sig
Tunnelgatan från Luntmakargatan. Alltså bekanta till Christer
Pettersson som stod i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen
och väntade på att Olof och Lisbet Palme skulle gå förbi.
Christer Pettersson var inget vrak trots att han ibland söp och
ibland tog amfetamin. Han var vältränad och kunde springa långt
och länge trots att hade en skada på ena foten. När han gjorde
värnplikten som befälselev på ett spaningsförband ansågs han vara
regementets i särklass bästa soldatämne. Pettersson brukade inte
besöka Oxen men från mitten av december till den 28 februari
besökte han då och då klubben för att fungera som ”ordningsvakt” som skulle skrämma folk på klubben att bete sig bättre. Enligt
ryktet hade Pettersson mördat minst två personer, däribland sin
far. Han sågs aldrig på Oxen efter mordet.
 |
| Christer Pettersson på luckan |
Reinhold Jansson hade ett finurligt system för att sälja
narkotika. På stan gick kvinnor som såg ut som prostituerade men
som var kända knarklangare bland sina kunder, vilka köpte ganska
stora partier narkotika av dem. När en bil stannade till vid en
”prostituerad” klev hon in i bilen och medan de åkte runt ett
kvarter så gjorde de affärer. Jansson levde ett ganska
anspråkslöst liv på olika tillfälliga adresser och hade ”maskotar”
som gjorde olika ärenden åt honom och som fick betalt i narkotika.
Han hade aldrig narkotika på sig själv, utan ”lönen” fick hämtas
ut till exempel hos någon ”prostituerad”. Antagligen via något
system med lösen.
Jansson kunde uppfattas som en lågmäld auktoritet med klassisk
stil och var antagligen en höjdare i Stockholms undre värld som
lätt gick under radarn på grund av sin enkla livsstil. Förmodligen
var han Sigge Cedergrens leverantör av amfetamin, ett populärt
amfetamin som hade smugglats från Polen och som kan ha producerats
för att få in västvaluta till agenter från Östblocket. Efter
mordet begav han sig till Svartsjölandet till en adress nära FRA,
Försvarets Radioanstalt, den officiella svenska
underrättelseorganisation som hade de tätaste hemliga kontakterna
med NATO.
 |
| Christer Pettersson och Reinhold Jansson utanför Sigge Cedergrens bostad på Kammakargatan ungefär vid tiden för mordet. |
Hans Holmér fick på 60-talet underrättelseutbildning av IB-agenten
Jan Östberg och var bekant med IB-chefen Birger Elmér. Han blev
byråchef på Rikspolisstyrelsen under Jan Östberg som var
avdelningschef och budgetansvarig. Holmér efterträdde Östberg och
fick kontakter med regeringskansliet i budgetfrågor.
Rikspolischefen Carl Persson såg till att Hans Holmér blev
Säpochef efter PG Vinge, som påstods ha sagt att Olof Palme var en
säkerhetsrisk och istället anställdes på Industriförbundet. Carl
Persson tillhörde stay behind.
En borgerlig regering flyttade Holmér från Säpo och gjorde honom
till polismästare i Stockholm. Sedan blev han Stockholms
länspolismästare och tillsatte gatuvåldsgrupperna, ur vilka han
hämtade sina livvakter efter mordet på Olof Palme. Flera av
poliserna inom gatuvåldsgrupperna dömdes senare för grova brott
som mord och våldtäkt.
Vid tiden för mordet påstod sig Holmér vara på väg till Dalarna
för att åka Vasalopp. Men Holmérs chaufför, Hans Dahlgren, hävdar
att han körde omkring med Holmér i City hela kvällen innan mordet.
De stannade på olika platser där Holmér gick ut och talade med
personer på gatan. Efter att ha talat med en person på Hagagatan
sa han till Dahlgren att de skulle åka Sveavägen söderut till
Tunnelgatan eftersom Olof Palme hade blivit skjuten där. De kom
till mordplatsen några minuter efter mordet men stannade bara en
kort stund utan att ge sig till känna.
 |
| Hans "Dallas" Dahlgren |
Efteråt skjutsade de en medelålders kvinna till Sundbyberg varefter Holmér ville bli
skjutsad till en adress nära Mälarhöjdens tunnelbanestation. Vid
Mälarhöjdens tunnelbanestation låg ett skyddsrum, Noshörningen,
som inrymde en anläggning för radiotrafik för lokaltrafiken. På
ett berg ovanför fanns en hög mast.
På åsen vid Johannes kyrka cirklade polisbilar denna kväll, något
som de boende var ovana ut. En bil stod på tomgång i över en
halvtimme precis innan mordet. En radio i bilen skulle ha kunnat
nå såväl antennen ovanför Noshörningen som FRA, men bara nätt och
jämt, för i de flesta riktningar skymdes sikten av hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar