tisdag 25 februari 2020

59. Från mitt perspektiv (2)


James Jesus Angleton vid tiden för Gladios bildande i Italien
Angleton var besatt av makt och ansåg att de som hade mest makt inom CIA var de som ljög mest och bäst. Amos Manor, den förre chefen för den israeliska säkerhetstjänsten Shin Beth, blev mycket fascinerad av Angleton och beskrev honom som en person som var fanatisk i allt och som hade en dragning till mystik.

Det finns en stjärna vars arabiska namn är Sad-al-Dabih vilket betyder 'slaktarens lycka'. Den är en i raden av Sad-al-stjärnor som brukades av arabiska astrologer för att spå. När planeter, kometer eller månen tycktes passera nära Sad-al-stjärnor så var det ett tecken på någons lycka eller en lyckosam tid för handling. 

Stay behind i Sverige tränade ibland mordoperationer, mord på så kallade stikkers, personer som kunde förväntas samarbeta med en ockupationsmakt. Jag antar att detta också gjordes i övriga Europa och att grupper associerade till CIA tränades på ett liknande sätt i USA. Min spekulation här är att träningen blev alltmer avancerad och att man tränade att döda en viss person på en viss plats och så småningom också vid en viss tidpunkt. De som deltog i operationerna trodde att det var träning, vilket det också nästan alltid var, men vid några tillfällen övergick träningen i dödligt våld - enligt planer som endast några få kände till. Planering av mord kunde på så sätt ske bakom kulisser av nästan legitim träning av personal. 

Jag spekulerar vidare att Angleton drev det hela mot sin spets: att planera ett mord så detaljerat att han själv bestämde tid och plats för mordet och sedan överlät åt sin organisation att lösa de flesta detaljerna. 

Angleton, som 1954 hade blivit chef för CIAs kontraspionage, kom att bli en notorisk kommunistjägare, ständigt på jakt efter kommunistiska infiltratörer och inflytelseagenter. Under årens lopp kom Angleton att anklaga en rad ledare i väst för att gå Sovjets ärenden. I Kanada premiärministrarna Pearson och hans efterföljare Trudeau. Det gick så långt att CIA tillsammans med kanadensisk säkerhetstjänst kidnappade en vän till Pearson, John Watkins, som de misstänkte, och förhörde honom till döds utan att få fram någon graverande information. På sjuttiotalet uttalade Angleton också misstankar mot Storbritanniens premiärminister Harold Wilson, västtyska förbundskanslern Willy Brandt och mot Olof Palme. 

John F Kennedy mördades den 22 november 1963. Det var bestämt att hans kortege skulle färdas längs en viss väg i Dallas vilken bland annat gick förbi den byggnad där Lee Harvey Osvald hade börjat arbeta en kort tid innan. Osvald och eventuellt en reserv- eller huvudskytt fanns i byggnaden och hade gott om tid på sig att sikta och skjuta medan Kennedys öppna limousin långsamt avlägsnade sig. Mordet skedde samma dag som månen passerade nära stjärnan Sad-al-Dabih. 


Det finns ett flertal informationer om att övningar pågick i Stockholms City samma natt som Palme sköts. Det var mycket som skedde på och i närheten av Sveavägen hela denna dag. Vid middagstid var det en grupp män som gjorde tester med walkie talkies i flera affärer längs den väg Olof och Lisbet senare skulle gå. De uppträdde störande och hindrade kunder från att gå in och ut och personalen ringde efter polisen. Vittnen har efter mordet trätt fram och berättat att de hört att Olof Palme skulle skjutas den kommande helgen. Mordet skedde på någon timme när samtidigt som Halleys komet passerade nära Sad-al-Dabih. 

När Angleton var stationerad i Storbritannien arbetade han mycket nära Kim Philby som var Sovjetisk agent redan på den tiden. När Philby förstod att han var avslöjad flydde han till Sovjet 1963. Philby drev efteråt med Angleton och berömde hans intelligens, vilket var en stor prestigeförlust för Angleton som faktiskt hade varit nära vän med Philby utan att ha genomskådat honom. Kanske är det bara en tillfällighet men Angleton dog av lungcancer den 11 maj 1987 och Kim Philby av hjärtsvikt i Moskva den 11 maj 1988, precis ett år efter att Angleton hade dött. 

Jan Guillou hade i samverkan med Elisabeth Langby - avlönade av ”Hemliga byrån”, en privat underrättelseorganisation som drevs av Timbro – grävt fram information som tydde på att Olof Palme skulle ha begått ett skattebrott när han föreläste på universitetet Harvard utan att ta emot betalning och samtidigt som han sonderade terrängen för att en av hans söner skulle kunna få studera där. Detta utvecklade sig till en jobbig affär för Olof Palme, kollegor har berättat att han tog det mycket hårt och att han blev förändrad. Skattemyndigheten ansåg att Palme borde ha skattat för det uteblivna honoraret från Harvard, som ansågs ha omsatts till en fördel för sonen. 

Olof Palme överklagade och den 28 februari 1986 var sista dag för inlämnandet av besvär. Annie Ferngren, före detta juriststuderande och tidigare straffad, antagligen för narkotikabrott, hade fått en tillfällig anställning på Länsrätten där ärendet skulle avgöras. Medan hon var närvarande på Länsrätten så raderades Olof Palmes besvärsärende, bara några timmar innan han mördades. Annie hade tidigare varit tillsammans med Sigge Cedergren, en knarklangare som bodde i närheten av biografen Grand. Cedergren ägde tillsammans med Reinhold Jansson en svartklubb Oxen nära platsen där Olof Palme mördades. 

Vid tiden för mordet befann sig Cedergren och Jansson i en bil drygt hundra meter från mordplatsen. Femtio meter närmare stod en annan bil där någon satt och spärrade vägen för alla som försökte närma sig Tunnelgatan från Luntmakargatan. Alltså bekanta till Christer Pettersson som stod i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen och väntade på att Olof och Lisbet Palme skulle gå förbi. 

Christer Pettersson var inget vrak trots att han ibland söp och ibland tog amfetamin. Han var vältränad och kunde springa långt och länge trots att hade en skada på ena foten. När han gjorde värnplikten som befälselev på ett spaningsförband ansågs han vara regementets i särklass bästa soldatämne. Pettersson brukade inte besöka Oxen men från mitten av december till den 28 februari besökte han då och då klubben för att fungera som ”ordningsvakt” som skulle skrämma folk på klubben att bete sig bättre. Enligt ryktet hade Pettersson mördat minst två personer, däribland sin far. Han sågs aldrig på Oxen efter mordet.


Christer Pettersson på luckan

Reinhold Jansson hade ett finurligt system för att sälja narkotika. På stan gick kvinnor som såg ut som prostituerade men som var kända knarklangare bland sina kunder, vilka köpte ganska stora partier narkotika av dem. När en bil stannade till vid en ”prostituerad” klev hon in i bilen och medan de åkte runt ett kvarter så gjorde de affärer. Jansson levde ett ganska anspråkslöst liv på olika tillfälliga adresser och hade ”maskotar” som gjorde olika ärenden åt honom och som fick betalt i narkotika. Han hade aldrig narkotika på sig själv, utan ”lönen” fick hämtas ut till exempel hos någon ”prostituerad”. Antagligen via något system med lösen. Jansson kunde uppfattas som en lågmäld auktoritet med klassisk stil och var antagligen en höjdare i Stockholms undre värld som lätt gick under radarn på grund av sin enkla livsstil. Förmodligen var han Sigge Cedergrens leverantör av amfetamin, ett populärt amfetamin som hade smugglats från Polen och som kan ha producerats för att få in västvaluta till agenter från Östblocket. Efter mordet begav han sig till Svartsjölandet till en adress nära FRA, Försvarets Radioanstalt, den officiella svenska underrättelseorganisation som hade de tätaste hemliga kontakterna med NATO. 


Christer Pettersson och Reinhold Jansson utanför Sigge Cedergrens bostad på Kammakargatan ungefär vid tiden för mordet.
Hans Holmér fick på 60-talet underrättelseutbildning av IB-agenten Jan Östberg och var bekant med IB-chefen Birger Elmér. Han blev byråchef på Rikspolisstyrelsen under Jan Östberg som var avdelningschef och budgetansvarig. Holmér efterträdde Östberg och fick kontakter med regeringskansliet i budgetfrågor. Rikspolischefen Carl Persson såg till att Hans Holmér blev Säpochef efter PG Vinge, som påstods ha sagt att Olof Palme var en säkerhetsrisk och istället anställdes på Industriförbundet. Carl Persson tillhörde stay behind. 

En borgerlig regering flyttade Holmér från Säpo och gjorde honom till polismästare i Stockholm. Sedan blev han Stockholms länspolismästare och tillsatte gatuvåldsgrupperna, ur vilka han hämtade sina livvakter efter mordet på Olof Palme. Flera av poliserna inom gatuvåldsgrupperna dömdes senare för grova brott som mord och våldtäkt. 

Vid tiden för mordet påstod sig Holmér vara på väg till Dalarna för att åka Vasalopp. Men Holmérs chaufför, Hans Dahlgren, hävdar att han körde omkring med Holmér i City hela kvällen innan mordet. De stannade på olika platser där Holmér gick ut och talade med personer på gatan. Efter att ha talat med en person på Hagagatan sa han till Dahlgren att de skulle åka Sveavägen söderut till Tunnelgatan eftersom Olof Palme hade blivit skjuten där. De kom till mordplatsen några minuter efter mordet men stannade bara en kort stund utan att ge sig till känna. 


Hans "Dallas" Dahlgren


Efteråt skjutsade de en medelålders kvinna till Sundbyberg varefter Holmér ville bli skjutsad till en adress nära Mälarhöjdens tunnelbanestation. Vid Mälarhöjdens tunnelbanestation låg ett skyddsrum, Noshörningen, som inrymde en anläggning för radiotrafik för lokaltrafiken. På ett berg ovanför fanns en hög mast. På åsen vid Johannes kyrka cirklade polisbilar denna kväll, något som de boende var ovana ut. En bil stod på tomgång i över en halvtimme precis innan mordet. En radio i bilen skulle ha kunnat nå såväl antennen ovanför Noshörningen som FRA, men bara nätt och jämt, för i de flesta riktningar skymdes sikten av hus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar